Jag beklagar sorgen.
Fan vad jag hatar de tre orden. Jag avskyr att jag, under det senaste halvåret, både har fått ta emot och uttala dem och jag avskyr det faktum att jag snart kommer att uttala dem igen.
Varje gång jag lyckas förtränga och dämpa min ångest lite så kommer det ett nytt besked.
Jag beklagar sorgen. Ja, det gör jag. Men jag vill det inte. Inte mer. Varken min egen eller någon annans. Jag vill händelsevis bota och bli botad men framför allt så vill jag gratulera och bli gratulerad. Aldrig något annat.
2009/07/08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Aldrig blir nog svårt, ibland sker det. Men jag håller med, så jävla ofta som det har varit nu. Det behöver ju inte var och varannan dag! Tänkte skriva att det borde födas lite folk också men insåg att det har det gjort. Vi hade några år av utökning och nu är det på andra hållet. Vem gillar inte det första bäst? Din blogg är finfin förresten.
Skicka en kommentar