Harry Potter and the Deathly Hallows

Det har kommit en ny trailer till Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1. Hur ska jag kunna vänta till den 19e november?

Något rött i höst

Jag vill köpa mig ett par gummistövlar. Ett par röda. Närmare bestämt dessa:

Är de inte bara underbart fina? Det är ett par Viking-stövlar och jag trodde att de skulle kosta en si sådär 1600 spänn. Det visade sig att de nog "enbart" kostar 600. Det var väl inte så farligt?

Nytt. Igen.

Okej, nu har jag ändrat min blogg igen men jag insåg att den förra hade en del tekniska begränsningar som jag inte kunde komma runt. Får se hur länge jag klarar mig innan jag blir knäpp den här gången.

Med SD i åtanke...

Nu kopierar jag Li och det är jag hemskt ledsen för men det är ju bara så klockrent!

Lily Allen - Fuck you:

För alla chokladmoccafantaster!

Här kommer receptet på min kaka, enjoy!

Ingredienser:

175 g smör

1 ¼ dl kakao

1 dl starkt kaffe (jag tar gärna lite mer)

2 dl socker

2 ägg

2 msk vanillinsocker

3 dl vetemjöl

1 ½ tsk bakpulver

Gör så här:

Smält smöret i en stor kastrull.

Vispa ner kakao, kaffe och socker.

Låt blandningen kallna.

Vispa upp äggen.

Rör ner ägg, vanillinsocker och vetemjölet blandat med bakpulvret i chokladsmeten. Viktigt att smeten blir klumpfri (vilket den blir om du bara har låtit blandningen kallna innan).

Häll smeten i en väl smord och bröad bakform, ca. 1 ½ liter.

Grädda i ugn vid 175 grader, 25-30 min (brukar dock ta lite längre tid för mig).

I hate it too

Metatron: All you have to do is go to New Jersey, and visit a small church on a very important day.
Bethany: New Jersey? That doesn't sound like much of a crusade.
Metatron: Aside from the fine print, that's it.
Bethany: What's the fine print?
Metatron: [mumbling into glass] Stopacoupleofangelsfromenteringandthusnegatingallexistence.
Bethany: Wait, wait, wait. Repeat that.
Metatron: Stop a couple of angels from entering and thus negating all existence. I hate when people need it spelled out for them.

Sånt som gör ont

Jag avskyr när människor kommenterar på hur jag lever mitt liv. Ännu värre är det när de förolämpar en och påpekar att man kanske inte har kommit speciellt långt ändå. Speciellt när personerna ifråga inte ens förstår vad det är de säger. Då är det inte svårt att sätta sig in i vad de egentligen tänker, även om det handlar om ens närmaste vänner. Det är dessa, omedvetna, förolämpningar som gör mest ont. Lite stöd hade inte suttit fel istället.