Wibleywobley

Har numera också ett tumblr-konto för de dagar då jag känner för att skriva på engelska.

Harry Potter och Dödsrelikerna del I

Jag såg äntligen Harry Potter och Dödsrelikerna del I igår. Både Anna och jag konstaterade då vi lämnade biografen att vi utan problem hade kunnat se nästa del direkt efter. Nu måste vi istället vänta åtta månader. Ett lite väl långt uppehåll kan man kanske tycka.

Filmen är, som de övriga Harry Potter-filmerna, både rolig, allvarsam och sorgsen. Jag vill dock påstå att denna var betydligt mörkare, precis som boken är.

När jag gick ut från biografen var jag visserligen lyrisk och helt uppsluppen av den magiska värld som böckerna och filmerna erbjuder. Men om jag nu jämför filmen med de övriga vet jag inte om jag håller med flertalet HP-fans som betygsatt den som den bästa hittintills. Jag hade visserligen samma känsla när jag läste första delen av den sista boken. Dvs. den där känslan av att allt och ingenting händer på samma gång. Allt som händer är av betydelse men samtidigt kommer de ingenstans. 

Jag tyckte att de hade tagit bort vissa, alldeles för väsentliga, delar och jag tror inte att man hade hängt med om man inte läst boken innan. Visst hade man förstått det huvudsakliga men filmen innefattade många otydliga referenser. Trots detta kan jag inte göra annat än vilja se den igen och om inte det är ett tecken på en i grund och botten välskriven och intressant historia så vet jag inte vad.

Amen!