Jag vägrar

Jag beklagar sorgen.
Fan vad jag hatar de tre orden. Jag avskyr att jag, under det senaste halvåret, både har fått ta emot och uttala dem och jag avskyr det faktum att jag snart kommer att uttala dem igen.
Varje gång jag lyckas förtränga och dämpa min ångest lite så kommer det ett nytt besked.

Jag beklagar sorgen. Ja, det gör jag. Men jag vill det inte. Inte mer. Varken min egen eller någon annans. Jag vill händelsevis bota och bli botad men framför allt så vill jag gratulera och bli gratulerad. Aldrig något annat.

Varning!

EDIT: Jag kommer att använda mig av min gamla mall under tiden som jag fixar till den nya. Bloggen ska alltså INTE se ut så här!

Om jag ska fortsätta med bloggen så krävs det vissa förändringar. Framför allt så behöver jag göra den mer personlig. Därför så kommer den en tid framöver att se enormt märklig ut. Jag kommer att testa mig fram och ändra i HTML-koden. Ibland blir det dock fel och bloggen blir oläslig. Så om ni kommer in här och texten löper utanför skärmen så få inte panik och stampa på hårddisken. Det är bara jag som försöker återuppliva mitt intresse för en, för tillfälligt, JÄVLIGT livlös blogg!

"I had so many places I wanted to take you. The fifteenth broken moon of the Medusa Cascade. The lightning skies of Cotter Palluni's World. Diamond coral reefs of Kataa Flo Ko.
Thank you. Thank you, Donna Noble. It's been brilliant. You've... you've saved my life in so many ways. You're — you're just popping home for a visit, that's what you mean."